Söndag och jag vaknar pigg och glad.
Jag ska snart få resa igen och det gör mig så glad. Det är så viktigt för mig att fortsätta göra egna saker bortom det styrda liv vi annars lever i jag och Jon. Han har det minst flexibla jobbet jag känner till, där semesterdagarna aldrig kan planeras utifrån hans egen vilja utan bara från klubbens styrning. Det är så livet är och det är hockeyns största baksida. Därför måste jag göra saker själv, utan honom, fastän jag gärna hade velat ha honom med mig runt i världen. Mitt resesällskap denna resa blir även denna gång min storasyster, och det är absolut inte fy skam det heller! Bägge är två pärlor i mitt liv och helst hade jag velat ha bägge två med mig! Har jag tur, så kanske kanske kan bägge ingå i en annan resa framöver, inklusive min bror, det får vi hoppas! Men inte denna gång, då vi åker i november mitt uppe i säsongen. Så skönt att få trolla bort en grå och kall novembermånad och instället förhoppningsvis få bada bort dagarna i ljusblått varmt vatten i Asien!
Vi har hållit ihop i mer än fem år nu. Vi försöker att tillgodose bägges drömmar, hockeyn för Jon och resandet för mig. Jag tycker inte jag får ut min dos av drömmarna under de få veckor vi reser per år, och i år blev det bara en vecka i och med flytten som tog upp mycket av vår tid och våra pengar denna sommar, därför ger jag mig ut på egen hand.
Jag tror att det är viktigt att göra det som känns rätt för hjärtat.
Jag är kär i Jon och jag är även kär i resandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar